oövervinnliga

Cyklar snabbare och snabbare längs gatorna. Himlen är svart, gatulysena ger ett skumt ljus ifrån sig och människor går åt alla olika håll längs gränder med rosor klättrandes över husväggarna. Cykeln rullar snabbare. Jag tittar upp mot himlen och ser några få stjärnor som blänker. Vad gör jag just nu? Varför är jag här? Och vart skall jag? Vi alla är studenter som cyklar på rostiga cyklar, handlar mjölk och bröd på närmsta Ica, pluggar i ett doft ljust i en källare/lägenhet, bjuder varandra på te och fika i mängder, gråter i hörn, skrattar och stimmar i olika lokaler, drömmer oss bort till varma stränder och kommer hem till ett tomt rum där ingen verkar vilja mötas. Vi alla är studenter som bor hemifrån. På nätterna kan vi mötas på gator, gå i timmar på kullersten, andas ut och prata om allt för att inte tänka på vad som väntar bortom detta liv vi just nu lever. Nu slutar jag trampa på pedalerna och åker igenom en hög med löv, löven faller mer och mer och färre blir kvar på träden. Och just då kände jag mig faktiskt oövervinnlig.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0