Snälla?
Lite mera värme. Lite oftare. Lite oftare utan en tidsgräns. Lite oftare spontant utan att du skall åka hela tiden. Jag vill ju ha dig nära. Snälla?
Jag vet inte vad som är värst, att veta att han inte har tid för att träffas eller att inte få hålla om honom. Jag är inte övergiven, långt ifrån, men jag får den känslan av att jag är ensam. Så otroligt ensam utan värme från just den famnen som är den tryggaste i hela världen. Jag drömmer mardrömmar när han inte är bredvid mig och igår kunde jag inte ens somna pga alla drömmar. Jag vill blunda så hårt så det gör ont och öppna ögonen och se honom, precis framför mig som lutar sig emot mig för att krama mig, kyssa mig på kinden och säga att allt blir bra.
Snälla?
En ny början
Fotade i ett majsfält igår med brodern och kusinerna. Vi skalade majskolvar, tryckte dem mot pannbenet och sprang i spåren mot varandra i full fart. Vi skrek, vi ropade och vi skrattade. Ramlade från ett spår till ett annat, knäppte bilder med kameran och hamnade vilse. Livet på landet, hur kan man någonsin säga nej till det?
